Kärlek är inte svart och vit. inte min kärlek.

Jag är lyckligt lottad, jag har de absolut bästa. Och jag skäms inte för att säga det. Blod är inte alltid tjockare än vatten, och tur är väl det. Tur för mig. För var hade jag stått idag annars om det inte vore för min "vattenfamilj", ja ni fattar, inte min blodsbands familj. Knepigt det där med plastmammor och lådsas syskon. Eller hur? Eller inte för mig, för mig är det jätte naturligt. Jag har en syster och en bror och två mammor. Nej inte lesbiska givetvis, men jag har två mammor på olika håll, och vet ni vad? Det är suveränt!

En tjej sa till mig i lördags när jag presenterade mig som - Hej Gabriella, Emmys syster. Personen i fråga ser förvånad ut och svarar - Hej, är ni verkligen helsyskon?  Egentligen tänkte jag inte svara, för vad spelar det för roll egentligen? Vad spelar det för roll för andra om vi är hel/halv/lådsas eller inget alls? Nej ingenting.  Jag blev nog bara förvånad och svarade nej det är vi inte. Bara så. För varför spelar det någon roll? Jag älskar ju er