tävling på lördag
Sista tävlingen för året blir i Persorp, Z ska gå 90-1.00. :) Har inte blivit så mkt träning så kan inte ha för stora krav eller förväntningar heller, men det ska bli kul iaf, startade 24 i första och typ 70 något i 1.00 så får va där relativt tidigt iaf.
Första tävlingen iår var perstorp o sista blir perstorp, känns som jag gillar den banan ;) Dessutom har jag fina minnen därifrån.
Det var där jag red min första 1.30 på Pelle och var PLACERAD, var så lycklig och shockad så jag grät när jag kom ut från banan. Underbara älskade saknade lilla häst. Du tog mig dit ingen annan trodde, men det var du och jag. Vi var ett.
Minns fortfarande den dagen som det vore igår. Red en 1.20 A:0 först, var så nervös och klantade mig så jag hade typ tre nedslag (pelle hade aldrig nedslag) nja det var åtminstonde ytterst sällan. Jag red på alldeles för kraftigt och kände till slut att jag inte hae kontroll på honom, Pelle tyckte förståss det var lattjo. Så jag utgick. Inte jättebra feeling till 1.30:n alltså. Minns när jag gick banan, jag såg knappt över muren.. Men det släppte så fort vi hoppade första hindert, efter sista hindert som var kombinationen om jag inte minns fel tänkte jag, - Herregud jag är i omhoppning, jag hade inte riktigt så bra koll på den men hjärnan skärpte sig och Pelle med :) O det räckte till placering.

En av mina lyckligaste dagar jag minns! Känslan av att vara så lycklig att man gråter slår det mesta!

Z o jag i perstorp i augusti
Första tävlingen iår var perstorp o sista blir perstorp, känns som jag gillar den banan ;) Dessutom har jag fina minnen därifrån.
Det var där jag red min första 1.30 på Pelle och var PLACERAD, var så lycklig och shockad så jag grät när jag kom ut från banan. Underbara älskade saknade lilla häst. Du tog mig dit ingen annan trodde, men det var du och jag. Vi var ett.
Minns fortfarande den dagen som det vore igår. Red en 1.20 A:0 först, var så nervös och klantade mig så jag hade typ tre nedslag (pelle hade aldrig nedslag) nja det var åtminstonde ytterst sällan. Jag red på alldeles för kraftigt och kände till slut att jag inte hae kontroll på honom, Pelle tyckte förståss det var lattjo. Så jag utgick. Inte jättebra feeling till 1.30:n alltså. Minns när jag gick banan, jag såg knappt över muren.. Men det släppte så fort vi hoppade första hindert, efter sista hindert som var kombinationen om jag inte minns fel tänkte jag, - Herregud jag är i omhoppning, jag hade inte riktigt så bra koll på den men hjärnan skärpte sig och Pelle med :) O det räckte till placering.

En av mina lyckligaste dagar jag minns! Känslan av att vara så lycklig att man gråter slår det mesta!

Z o jag i perstorp i augusti
Kommentarer
Trackback