sådär så ingen hör det. Jag var i Osby i lördes med jobbet, kollade på 1.30 hoppningarna. Kul! Men kallt! Jag kan för min allra vildaste fantasi inte tänka att jag faktiskt hoppat 1.30, det känns som en hel evighet sedan. O jag saknar det. så mycket!

här är min stjärna. En häst, en riktig individ som jag aldrig glömmer. Jag hade gjort vad som helst för att få tillbaka allt det där igen. Tävling, träning, meeting, gemenskapen, glädjen, adrenalinet, nervositeten
, inget INGET slår det. Och inget kan någonsin fylla upp det tomrummet. Men en dag, en dag ska jag ha en egen häst igen.





1.25 Gärds 2006.



vackra Z, syrrans gamla häst





Z
2011 i perstorp